Detta är då alltså en Kissmeyer (Ratebeer) bryggd hos Sigtuna brygghus. Det är en DIPA på 9% och det är enligt mig här det oftast händer saker med ipor. Det blir mer, och bättre. Oftast.
Lukten går redan från början tydligt fruktig i form av apelsintoner i humlen som slår en riktigt ordentligt. Den luktar mkt och välhumlat.
Man får upp förhoppningen om att den dels inte smakar strömming men även att detta kan vara den där perfekta ölen man letar efter. Lukten säger dock inte så mkt om smaken. Vissa öl luktar massor men smakar nada. Något som jag personligen hatar. Så hur smakar Sthlm Syndrome? Jo, det kommer direkt en kaskad av humlad apelsin och gräs in i munnen som håller kvar sig från att du börjar sippa tills du sen länge har svalt. Vissa ipor har lång eftersmak men inte direkt någon initiell (kan man säga så?) smak. Denna smakar dock direkt och som sagt smaken överväldigar en och känns även minuter efter du smakat. Detta är enligt mig något som kännetecknar en bra öl. Givetvis är smaken också av stor betydelse men om smaken är grym och försvinner efter 1 sekund har man ändå misslyckats, enligt mig. Detta är en sjukt bra öl på flera sätt. Dels smaken, dels att den är kvar så länge och den smakar inte bara humle utan har en särskild söt-syrlig ton av apelsin (inte ananas som så många andra)
Detta är handen på hjärtat den bästa dIPA jag druckit (och bättre än alla vanliga ipor med för den delen)
Av mig får den 4,75. Sjukt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar